Våga vila i ovissheten

Jag är i en förändringsprocess just nu och famlar lite efter nästa steg. Prövar stegen framåt lite försiktigt, testar om det känns bra eller om jag ska gå mer åt vänster, eller kanske till höger. Det är okej att inte veta, att inte ha allt helt klart. För varje prövande utforskande steg jag tar känns det tydligare om det är något som känns rätt eller fel. Jag inser hur otroligt mycket som har hänt det senaste året och att det inte är så konstigt att jag inte har nästa steg helt klart för mig. Det känns som att jag ömsar skin, som att nästa lager skal på löken ska av och som att jag ska till nästa nivå. Hela jag vibrerar förändring. Det finns vissa stunder då rädslan kommer, när jag tappar kontakten inåt, tappar tilliten och tror att jag måste ha kontroll. Ibland kommer jag tillbaka på egen hand och ibland måste jag be min mentor och vägledare och hjälp. Jag har lärt mig att det känns alltid på det här sättet innan jag tar ett skutt framåt. Även om det inte känns så när man är mitt uppe i det så är det en del av processen. Jag bearbetar så mycket mera än vad som syns på ytan. Bitar som läggs på plats i det dolda för att sedan låta mig se med klarhet. Jag tar några djupa andetag och påminner mig om att allting är precis som det ska vara.

0